1 Kor 13:1 – 7
Jag hörde någon som sa att det tjatas om kärleken. Han ville tala om en Jesus som inte är politiskt korrekt, som kräver något av oss. Ibland kan jag känna likadant, men vi måste vara försiktiga. Det är inte politikern som ska brinna i oss, utan Anden.
En kristen tro följs ofta av konkreta ställningstaganden, men när vi granskar dem i ljuset av Jesu kärlek får de väldigt sällan politisk karaktär. Den som lever av världen avskyr ansvar, men är gärna ett samvete för andra. För lärjungen är förhållandet det motsatta…
För mig som är tveksam till abort blir detta ofta väldigt tydligt. Frågan kan vara både politisk och andlig, hatisk och kärleksfull. Jag skulle kunna arbeta för att få det förbjudet, hata abortläkare och förakta de kvinnor som besöker klinikerna. Jag skulle också kunna bli en god barnvakt, titta vänligt på skrikande ungar i kyrkan och hjälpa de ensamma kvinnor som jag vet har det svårt på olika sätt. Jesus förmanade ofta, men alltid med kärlek i blicken.
Ganska nyligen åkte jag och hälsade på en väldigt spännande kvinna. Hon bor i Lettland med många barn, och för ett antal år sedan blev hon övergiven av sin man. En period svalt hon och barnen så illa att hon funderade på att ta livet av hela familjen. Så småningom träffade hon dock människor som gjorde det möjligt att bygga upp hemmet igen, och numera tar hon sig an alla föräldralösa barn i trakten. Hon och några andra vuxna delar ansvaret för över trettio ungar, och alla kallar de henne för ”mamma”.
Resan dit gav mig nya perspektiv. Barn som törstade så mycket efter kärlek att de hoppade upp i knäet på vem som helst, killen som vuxit upp tillsammans med djur i en hundgård osv. vittnade alla om vilket oerhört ansvar Gud överlämnat. Om jag med hänvisning till Jesus vill förbjuda abort, kan jag inte heller blunda för Hans krav att jag ska älska min nästa som mig själv. Andras ansvar är mitt ansvar; innan jag tar bort flisan i min broders öga, måste jag ta ut bjälken i mitt eget. Det är smärtsamt att förstå hur min egen synd – min ovilja att hjälpa andra är en delaktighet i andras fördärv…
Som kristna måste vi pröva alla våra ställningstaganden i kärlek, oavsett var vi står. Oftast är det svårt, men när vi väl väljer det goda får vi erfara det sanna ljuset och den sanna glädjen!
Fett vettigt!
Fortfarande är det ganska basala rättigheter det gäller, när det gäller barnamord (abort). Vem har rätten att ta ett liv egentligen? Det är där vi måste börja frågeställningen. Sedan är vi förstås också kallade att hjälpa våra medmänniskor.
Genom att älska din nästa så fullföljer vi Lagen.
Det är inte en frågeställning jag talar om, utan vilka konsekvenser våra slutsatser måste få. Den självrättfärdige kommer alltid att peka på andra med rynkad näsa, kristna lider tillsammans med syndaren. Vår egen otillräcklighet att älska och hjälpa andra är ofta delorsak till andras synd.
Se bara början på Romarbrevet (kapitel 1-2). Det faktum att abort är en fullkomligt vedervärdig företeelse gör inte oss som anser det till bättre människor, av just de anledningar som Pontus beskriver. Vi är fortfarande delaktiga i orsakerna till att andra människor fattar sådana mycket allvarligt omoraliska beslut.
Det som är politikerns perspektiv är att vara ett samvete för andra och det är såklart i linje med det behov som samhället har av politik: att ha grundläggande moraliska principer stadfästa som skyddar människor. Men den kristne kan och får aldrig bli en politiker mer än i andra hand. Gud måste alltid vara först och i Guds Ord är det helt uppenbart att vår skuld är ofattbart stor, det finns inte den minsta tillstymmelse till chans att uppnå rättfärdighet på egen hand. Att våra handlingar får så vedervärdiga konsekvenser som att andra människor mördar är skräckinjagande. Detta är såklart inte ett urskuldande av den som faktiskt tar beslutet, men en konsekvens av att vi alla sitter i samma båt – eller snarare är lika hjälplöst bortkomna och trampar för livet i vattnet utanför Arken.
”Honom som förmår styrka er, enligt mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus – där en hemlighet avslöjas som från tidens början varit outsagd men nu har uppenbarats och på den evige Gudens befallning gjorts känd med hjälp av profetiska skrifter för att alla folk skall föras till lydnad i tron – honom, den Gud som ensam är vis, tillhör härligheten, genom Jesus Kristus, i evighet, amen.” (Rom 16:25-27)